I somras blossade den upp igen, den kroniska debatten om inflammation och kost. Vetenskapsjournalisten Maria Borelius sommarpratade i P1 om sin “anti-inflammatoriska livsstil”, vilket fick forskaren Agnes Wold att gå i taket och underkänna i princip alla kopplingar mellan mathållning och inflammationsnivåer. Men att “äta anti-inflammatoriskt” kanske handlar om något annat än exakt vad man äter.
Immunsystemet är ett fascinerande sätt för kroppen att skydda sig mot allehanda yttre och inre hot i form av mikrober som vill oss illa och celler som fungerar dåligt. Problemet är att vi hela tiden riskerar att immunsystemet ger sig på kroppens egna välfungerande celler istället för intränglingar.
Det finns tydliga tecken på att ett “oroligt” immunsystem som ser fiender överallt orsakar alltifrån åderförkalkning till cancer. Exakt hur allt fungerar är inte klarlagt men i takt med att fler studier kommer sprider sig funderingarna på vad man kan göra åt det.
Precis som i hela samhällsdebatten riskerar det uppskruvade tonläget att göra även denna fråga polariserande. De som försöker hitta ett sätt att äta för att minska inflammation idiotförklaras av ett upphöjt etablissemang, med den självklara risken att de börjar misstro även grundläggande forskning.
Så vad ska man tro på?
Bäst är kanske att börja med vad man inte ska tro på. Det är så mycket vi inte vet om hur våra kroppar fungerar. När forskningen tagit fram ännu ett kunskapslager uppstår nya mysterier.
Finns det mat som är antiinflammatorisk? Bör man vänta med livsstilsförändringar tills forskningen är mer entydig? Maria Borelius och Agnes Wold står på olika sidor i den här debatten.
Problemen med Maria Borelius kostråd:
Det finns ingen anledning att tvivla på att Maria Borelius har hittat ett sätt att leva som fungerar optimalt för henne. Vad som är viktigt att tänka på är att hennes livsstil inte ska ses som ett recept eller facit även för dig (vilket hon också påpekar i sina böcker).
Att utesluta olika matvaror kan du förstås göra, men det finns ingen entydig forskning som visar att till exempel gluten är en självklar pådrivare av inflammation för alla. Gluten har varit en del av människans kosthållning i tusentals år. Men för all del prova.
Däremot ska du vara försiktig med vad du introducerar. Enligt professor Valter Longo finns det risker med mat som är helt okänt för kroppen. Att sluta med den mat du växt upp med och ersätta med speciella råvaror från andra sidan jordklotet kan leda till inflammatoriska reaktioner, alltså motsatsen till det du vill uppnå.
Det här kanske inte visar sig direkt, men om kroppen inte riktigt är bekväm med avokado och du matar den med frukten varje dag i tio år kan immunsystemet plötsligt aktiveras mot någon ingående molekyl. Den förment goda maten kan trigga den låggradiga inflammation den skulle bekämpa.
Många djur är ytterst känsliga för ny mathållning medan vi människor verkar klara det mesta. Valter Longos varning känns dock rimlig. Enligt honom bör man välja ut några tiotal råvaror som du är van vid och känner dig bekväm med och sedan hålla dig till dessa. Bättre ta bort än introducera.
Problemen med Agnes Wolds kostråd
Agnes Wold är en profilerad forskare som dessutom är expert på kost och inflammation. Hon menar att kosthållningen i allmänhet inte påverkar inflammationsnivåerna alls. Istället är den bärande hypotesen i hennes karriär att ökningen av inflammatoriska sjukdomar beror på att vi inte längre utsätts för smuts och allergener som barn och att detta triggar vårt immunsystem. Låter rimligt, men det är definitivt inte färdigforskat på området. Det händer saker hela tiden.
Det stora problemet här är att det inte blir bra när Agnes Wold (med “pk”-svans) ogiltigförklarar allt som innebär ett prövande och ett sökande efter bättre vanor och hälsa. Signalen från hennes upphöjt akademiska brännmärkning är att man som vanlig människa ska ligga lågt. Bara forskare ska få prova hypoteser.
Den här attityden leder ingenstans. Folk blir bara förbannade eftersom de instinktivt känner att kroppen är komplex och att forskningen inte har alla svar. Nyfikenheten och viljan att utvecklas är en betydligt starkare kraft än Agnes Wold, så hennes “sitt still i båten” funkar inte.
Kosten är kanske ett verktyg för att nå mening
Människor vill uppenbarligen äta rätt för att må bättre, och det viktiga med det är kanske inte exakt vad man äter utan att man gör något för att förbättra sig själv.
I forntiden offrade människor den bästa geten och brände på ett altare. Varför? Det är ju helt galet i en värld där mat för dagen var en ständig kamp.
Kanske för att de upplevde att de blev starkare av det, att det gav mening i tillvaron. De offrade för en bättre framtid och på köpet stärkte de kanske sammanhållning och ansvarstagande.
Människor som idag offrar den godaste maten, som fastar fastän de inte måste och avstår från frosseri, uppnår kanske mening och sammanhang genom detta handlande. Då mår man bättre och då kan man hamna i en god spiral i livet som i slutänden ger positiva avtryck på hälsan.
Det finns inga tydliga forskningsresultat kring specifika råvaror och dess påverkan på inflammatoriska processer. Att byta rött kött mot ingefära kanske i sig inte ger mindre inflammation, men viljan att bli bättre och offra något kan ge en mental belöning som är många gånger starkare än den tillfredsställelse 12 köttbullar ger. Det kan resultera i minskade inflammationsnivåer på sikt.
Och hur är det nu med fem dagars fasta och inflammation?
Att fasta sänker nivåerna på inflammationsmarkörer i blodet har varit känt länge. Valter Longo har visat det och hans studier har följts av flera, nu senast ett forskarteam på Mount Sinai i New York: Fasting reduces inflammation and improves chronic inflammatory diseases.
Det är inte bara den signalering som utebliven mat skapar som sänker immunsystemes inflammatoriska aktivitet. Fasting Mimicking Diet, dvs fem dagar med relativt kraftig kalorireduktion startar återvinning av celldelar i kroppen. På så sätt repareras alternativt raderas felfungerande immunceller och immunsystemet blir mer stabilt.
Att hela tiden agera på hungersignaler med mat kan skapa förutsättningar för ett onödigt aktivt immunsystem. Jämför med en armé i ett land. Med ständig förstärkning och små utmaningar börjar arméledningen leta efter spikar att slå på med hammaren. Till slut ger dig sig på landets egna medborgare som de uppfattar som “fiender”. Då krävs det hjälp utifrån för att styra upp läget.
Ett sätt att förhindra en sådan utveckling kan vara att då och då strypa tillflödet av vapen och material och på så sätt visa att ingenting är självklart. En fem dagars fasta kanske gör samma sak i kroppen: markerar mot immunsystemet och visar att framtiden inte är självklar.